1957.
Vagn C3 levereras, nu helt svenskbyggd.

1960 .
Typ C4 levereras, moderniserad boggie med gummi upphängning till skillnad från tidigare vagnar med stålfjäder. Controllern förbättrad med 25 accelerations steg mot 18 tidigare. Uppvärmningsluften sprids nu i vagnen från utsläpp nära golvet istället för som tidigare i C1-C3 vagnarna genom perforerade skivor i taket.

1961.
Vissa vagnar fick förhöjda säten och handtag i varje ände i vagnen för personer med rörelsehinder, dessa vagnar märktes i överkant på utsidan av vagnskorgen med ett vitt band, samt en skylt ovanför sätet med texten "Denna plats är avsedd främst för personer med rörelsehinder".

1965.
Enmansbetjäning i tågen, tågset bestående av högst fyra vagnar framfördes nu av endast en förare. Senare infördes tryckknapp för dörrstängning på en handmikrofon med lång spiralkabel vilket gjorde att även längre tåg kunde köras av bara en man, denna utrustning fanns bara i A-änden på C1 och C2 vagnarna.

1966.
Under fyra år har Hägglund utvecklat en vagn av typ C5 med camcontroller av General Electric Company som nu sätts i trafik på tub 2.

1967.
Namnbyte från SS till SL. Det finns nu 656 fungerande vagnar i tunnebanan, 448 vagnar av typ C1-C3 används på tub 1, 208 vagnar av typ C4 och C5 går på tub 2.

1968.
Installation av tågradio, förarna kan nu via radio få kontakt med tuc, trafikledningen. Radion används än i dag på 166 mHz bandet.

1970.
En ny generation vagnar dyker upp, C6, vagnbrist på tub 2.

1971.
Ett stort antal vagnar av typ C2 parkopplas B-ände mot B-ände och utrustning demonteras för användning i nytillverkade vagnar av typ C6.

1973.
Vagntillverkningen övergår nu från ASJ i Linköping till Hägglunds i Örnsköldsvik.

1989.
Tillverkningen av tunnelbanevagnar av typ C1-C15 är nedlagd, sist ut blev vagn C14 nummer 1399.

1996.
En helt ny vagntyp levereras, C20.